Det var inte rasismen utan jantelagen och den cementerade värdegrunden jag flydde ifrån!

05.09.2021

Det tog ett tag för mig att förstå att det var inte den svenska rasismen jag flydde ifrån utan den svenska jantelagen och daltandet med mobbare och förövare.

Identitetlöshet är smärtsamt.

Att berövas sin identitet i tonåren lämnar djupa spår.

När jag kom till Sverige som 14-åring flykting i början av 90-talet kände jag ingen tillhörighet eller trygghet.

Det enda jag kunde förlita mig på var min lilla familj.

Vi var väldigt utstötta. P g a de laddade etniska konflikter och kriget i Bosnien fick vi som familj genomlida trakasserier, mordhot, hederskultur och förföljelser på flyktingförläggning i Sverige.

Som 14-årigt barn försökte jag förstå varför Sverige och rättsväsendet inte kunde skydda min mor och mig och istället valde att dalta med förövare, islamister och radikalister.

Varför väntade man så länge med utvisningar? Varför kunde man inte lagföra de som gav sig på kvinnor och barn?

Det som plågade mig mest är att vi uppmanades att ha en dialog med de som förföljde oss och förstå deras lidande.

Att jag och mina föräldrar som skulle prata med de som trakasserade, hatade och mordhotade oss.

Att kriget i Bosnien och människor som mobbade, fryste ut, förtalade, hatade och vände bort huvud från min mor på flyktingförläggningen i Sverige ledde till att hennes posttraumatisk stress, ångest och depression förvärrades så hon började tappa hår och tänder.

Inte ens då kunde personalen på Invandrarverket och svenska "rättsstaten" förstå att det är offer som ska prioriteras. Inte ens då kunde de sluta med att relativisera, rättfärdiga och bortförklara förövarnas gärningar. Fokus kunde ofta ligga på att försöka förstå de som trakasserar, hotar, begår brott och förföljer och de bakomliggande orsaker.

När jag försökte förklara för en svensk lärare på SFI att mina landsmän svär åt mig och vägrar hälsa och prata med mig p g a min bord bakgrund var hennes kommentar: De kanske är blyga och rädda. Du borde prata med dem."

Vi tystades ner då och 30 år efter är situationen inte bättre.

När jag 2021 kritiserade en lärare som ömmade och utryckte sympatier för afghanska förövaren som gick till attack med en kniv mot folkmassan i Vetlanda blev jag censurerad och avstängd för hat och trakasserier på Facebook och attackerad av den svenska vänster.

Jag slängdes tillbaka till flyktingförläggningen på 90-talet och insåg dess likheter.

Idag kommer inte mobbningen och förnedringar bara från vänster utan den s.k. liberala högereliten som består av manliga poliser och akademiker i en känd podd vars specialitet är att analysera ett favorit samtalsämne som kallas för "polarisering."

För de som har missat det hela valde dessa poliser och ex poliser vars bristande kunskap om svenska lagar var chockerande, att håna och förtalar mig i sin podd, där jag beskrivs som "polariserande wokehöger" som jämställs med stenrika, kändisdöttrar och privilegierade skenfeminister Bianca Ingrosso och Linnea Claesson, makthavarnas inköpta favoriter och marionetter.

Samma ex poliser som numera arbetar som föreläsare, uppfostrade och skolade av den liberala högeröverheten bjuder in kvinnliga islamistsympatisörer, kulturrelativister och vänsterextremister till sin podd och med leende på läpparna poserar med dem på bilderna.

Det är så f d statstjänstemän ska tydligen statuera ett föredömligt exempel på tolerans, god ton, dialog och inkludering.

"De är rädda för dig Bianca", skriver läsare till mig.

Som 14-åring vågade jag tjafsa och konfrontera den 30-åriga mannen och brottslingen från Kosovo som följde efter mig varje dag när jag gick från hem till skolan.

Jag skrek på honom mitt på gatan trots att han mordhotade mig och många gånger blev stoppad av sin jämnåriga kompis när han lyfte sin hand eller sparkade för att utdela slagen.

Var det dumt och riskabelt av mig att agera så? Förmodligen ja. Men och föraktet jag kände mot mannen som ville äga och förslava mig i ett land som skulle skydda mig, liksom barn och vuxna som skrek, svor och spottade efter mig på gatan eftersom min mor var serb var astronomiskt.

Jag flydde från krig för att bli hedersoffer och utsättas för förföljelse och diskriminering i Sverige när politiker bara tittade på. Något som fortsatte i tre decennier.

Den svenska statens daltandet, hyckleriet och inkompetensen gjorde att jag av säkerhetsskäl låstes in i lägenhet som jag inte fick lämna på månader medans förövaren rörde sig fritt och leva på skattebetalarnas bekostnad trots att han begick brott i Sverige, mordhotade och trakasserade ett barn och fick dessutom bo kvar på våningen under så han kunde i lugn och ro kontrollera att jag inte flyr.

Jag var offret men trots det bestraffades jag och sveks i dubbel bemärkelse.

Varje gång mina föräldrar ringde till polisen ryckte de med axlarna och sade att de inte kunde göra nåt.

Mina föräldrar var livrädda men jag var det trotsigaste och argaste barn i hela Sverige som skulle ta saker i egna händer.

Det var min far som fick förhandla om mitt liv och på så sätt räddade mig.

Inte staten som inte ens då kunde garantera flyktingarnas säkerhet.

Tillbaka till mina följare och år 2021 som menade att herrarna i den kända podden var rädda för mig och därför skvallrade och förtalade mig om att skydda vissa högerpolitiker istället för att bjuda in mig och låta mig komma till tals.

De identitetslösa och väldresserade individer som är ute efter att behaga kulturelitistiska överheten, och hålla sig till de bestämda reglerna som sattes upp av detsamma, är livrädda för autenticitet och integritet.

Genuina och starka personer skrämmer livet ur dem och rubbar hela deras existens som bygger på ett ständigt behov att få beröm genom att framhäva sig som goda, diplomatiska, balanserade och väluppfostrade debattörer som inte "polariserar."

Det dolda föraktet av dessa män som mobbar i grupp är förklädd i något som heter god ton, och civiliserad debatt som fylls med vårdade akademiska termer där den plågsamma mindervärdekänsla plötsligt framstår som en dygd och styrka.

I början av 2000-talet när jag tog studenten flyttade jag till Italien där jag kände mig hemma och hittade tillbaka till min identitet.

I Italien var det accepterat och inte fult att sticka ut med sin starka personlighet och begåvning. Att ta plats och våga synas liksom stå för sina åsikter var något som beundrades, respekterades och hyllades av italienare.

I Sverige var det totala motsatsen och fult att sticka ut och redan på det estetiska gymnasiet kunde jag ofta bli påmind om det och tillrättavisas om att jag tar för mycket plats med min personlighet och sång. Tänk på det eftersom många andra sångelever kan känna sig sårade eller odugliga.

Det jag trodde var rasism och diskriminering var något helt annat. Jag föll offer för jantelagen, något som sakta men säkert slagit ur spel svenskarnas identitet, gemenskap och stolthet över sitt arv, kultur, nation och traditioner.

Det är därför jag sökte mig till Italien där jag fick vara mig själv och sakta men säkert hittade tillbaka till mitt gamla jag och återuppbyggde min förlorade identitet.

I Sverige läggs skulden och ansvar på de som redan sköter sig, gör extra framsteg och lyckas i livet.

Hela rättsystem fokuserar på förövarens välmående och hur de ska stärkas och hjälpas för att ta sig tillbaka i vårt samhälle samtidigt som brottsoffer glöms bort.

Budskapet som sänds ut är att det inte lönar sig att kämpa hårt, följa lagen, arbeta sig uppåt, utbilda sig, vara duktig och speciell. Du ska inte kunna något och du ska inte tro att du kan stå där och skryta om det!

Barnen som mobbas i skolan förflyttas och familjerna tvingas flytta till andra städer för att skolledningen inte gör sitt jobb och tillrättavisar och bestraffar mobbare och sätter press på föräldrarna.

Sverige utmärker sig på att bötfälla de som spelar för hög musik på hemmafester men kan inte lagföra IS-terrorister som återvänder till Sverige. Syrien numera utvisar "svenska" terrorister till Sverige. Sådana ärenden läggs tydligen ner.

Feministiska överheten i Sverige löper amok och skäller ut Hanif Bali (M) när han använder ordet ”IS-honor”, kvinnor som ansluter sig till IS som misshandlar och torterar s.k. slavar på olika läger för kvinnor och föräldralösa barn i Syrien.

Risken är betydligt större att IS-kvinnor precis som mördare och våldtäktsmän belönas med skadestånd i Sverige och fortsätter med sin rekrytering och förföljelse i Sverige än att bli lagförda och bestraffade för de brott som är "svåra" att bevisa.

Svenskarnas ryggrad bli allt skörare och krokigare.

Konflikträdslan, det blinda förtroendet för myndigheterna och jantelagen blir Sveriges död. Dessa leder till identitetlöshet och indoktrinering och gör svenskarna till perfekta måltavlor där individer med integritet måste utrotas, eftersom de anses vara ett hot mot "demokrati."

Vill du stödja mig och mitt skrivande räcker det med att du läser min blogg att du delar mina texter

Vill du göra mer än så swisha en gåva till: 072-7456555